Diana Baumrind är en forskare som fokuserade på klassificering av föräldrastilar. Baumrinds forskning kallas “Baumrind’s parenting typology”. I hennes forskning fann hon vad hon ansåg vara de fyra grundläggande elementen som kan hjälpa till att forma ett framgångsrikt föräldraskap: lyhördhet respektive okontaktbarhet och krävande respektive lättsam. Föräldraansvar hänvisar till graden som föräldern svarar på barnets behov på ett stödjande och accepterande sätt. Föräldrabehov hänvisar till de regler som föräldern har för sitt barns beteende, förväntningarna på att deras barn ska följa de regler och påföljder som kommer om dessa regler bryts. Genom hennes studier identifierade Baumrind tre olika föräldrastilar: auktoritativt föräldraskap, auktoritärt föräldraskap och passivt föräldraskap. Dessa olika modeller för föräldraskap påverkar också uppfostran.
En annan känd teoretiker inom ämnet är Benjamin Spock. Han utvecklade en teori inom barnuppfostran som gick ut på ett starkt frihetligt tänkande. Hans teori bär på inflytande från den psykologiska inriktningen behaviorismen. Han menade att barn själva kan identifiera sina behov och att man ska foga sig efter hur barnet uttrycker dem. På så vis behöver man inte ha fasta mattider för barnet eller liknande, utan matning kan ske när man märker att barnet är hungrigt. När teorin först offentliggjordes var det i boken The Common Sense Book of Baby and Child Care 1946. Det är en av de mest sålda böckerna under 1900-talet. Initialt sett fokuserade den mest på mammans roll, vilket kom att revideras i senare utgåvor.
William Sears
William Sears är ytterligare en teoretiker inom fältet barnuppfostran. Han har skrivit en mängd böcker inom ämnet och hans viktigaste bidrag till utvecklingen av teorier inom detta område är den vikt han lägger vid anknytning. Han menar att det är avgörande för ett barns utveckling hur väl det knyter an till den eller de primära vårdnadshavarna under de första åren i livet. Om barnet har lätt att knyta an kommer detta med stor sannolikhet leda till att det har lättare att bilda hälsosamma relationer utanför familjen senare i livet. Vad som är viktigt gällande barnuppfostran enligt Sears är således att låta barnet veta att det är tryggt. Detta innebär rent praktiskt mycket fysiskt kontakt och betryggande stöttning.
Anna Wahlgren
En person som har betytt väldigt mycket för debatten inom barnuppfostran i Sverige är Anna Wahlgren. Hennes teorier inom ämnet är mycket kontroversiella. Framförallt är hon känd för en bok med titeln Barnaboken, som släpptes 1983. En av de teorier som hon lägger fram är den så kallade Sova hela natten-kuren. Den går ut på att barnet ska lära sig att det inte lönar sig att skrika. När barnet skriker på natten ska man inte vänja det vid att det får gehör för sin oro, utan låta det lära sig att det inte finns något att vara rädd för. Wahlgrens teorier har mött skarp kritik från många håll, då man har ansett att de är skadliga för barnet.
Kritik mot Wahlgren
Förutom Wahlgrens egna barn, som har kritiserat mamman för att ha gett dem en otrygg uppväxt, har också olika experter gjort utlåtanden om hennes teorier. Ett exempel på kritik som har kommit är hennes idé om att låta barn sova på magen. Detta är farligt, menar de flesta experter idag, då det kan leda till plötslig spädbarnsdöd. De flesta menar också att den typ av föräldrafrånvaro som Wahlgrens teorier innebär för barnet kan leda till svårigheter när det kommer till anknytning. För att vara en så ofta läst och citerad teoretiker inom barnuppfostran är Wahlgren således en mycket kontroversiell sådan. Det är få som idag tar hennes teorier på allvar, utan de flesta menar att de är destruktiva.
Jämförelse olika teorier
Om man jämför Wahlgrens teorier med Spock och Sears är de två senare alltså mycket mer inriktade på att en närvarande och inkännande förälder är viktigt. Medan Wahlgren menar att barnet måste lära sig att vara självständigt, menar Spock och Sears att det under de första åren är avgörande att barnet vet att föräldern/föräldrarna finns där. Spock, som talade mycket om att barnet själv känner sina behov bäst, kan också ses som raka motsatsen till Wahlgrens teorier, som, lite tillspetsat, handlar om att låta barnet veta att det har fel och att det inte finns något att gråta över. Oavsett vem som har rätt finns det en stark opinion för den mer inkännande typen av barnuppfostran idag.